Minnen från Kazakstan

januari 09, 2018

Jag klappade hästen på halsen och vi började galoppera igen. Vi behövde komma ifatt de andra. Jag hade fastnat i mina egna tankar och råkat stanna när jag satt där på hästryggen och lät blicken svepa över landskapet som omgav oss. Solen hade nyss försvunnit ner bakom de höga bergen och det började skymma. Himlen var rosa och den första stjärnan syntes. På andra sidan bergen låg Kyrgyzstan. Det var knäpptyst. Allt som hördes var mina egna andetag och hästens hovar som rytmiskt och mjukt landade i marken. Det kändes som att den snart svarta, stjärnklara himlen ovanför mig gav mig all frihet och allt lugn i världen.

Vi var på väg tillbaka från Kayindi Lake, en turkosblå sjö gömd bland tät granskog i sydöstra Kazakstan. Vår nye vän Abhay hade tagit med oss dit. Det var bara jag, Abhay och pojken som ägde hästarna som red tillbaka från sjön den kvällen. Vi pratade inte speciellt mycket med varandra. Jag tror vi alla uppskattade lugnet och tystnaden. Det var först när det hade blivit helt mörkt som vi pekade upp på himlen och satelliterna och stjärnorna och konstaterade att de kändes närmre än vanligt.

Det här är ett ögonblick som har etsat sig fast i mitt minne och som jag kommer att tänka tillbaka på länge, kanske i resten av livet. Jag och Eva vilade bort en envis förkylning i Almaty samtidigt som vi väntade på att min pojkvän Love skulle komma tillbaka från sin semester i Sverige. Vi kände att vi ville ta oss bort från vägarna och storstaden i ett par dagar. Vi ville ut i skogen och upp bland bergen. Vi ville ha en paus från det intensiva ljud som man ofta får på köpet när man spenderar en stor del av sina dagar på en väg.

Vi fick vi kontakt med Abhay genom Warmshowers, nätverket för cyklister som vi använder oss av för att hitta boenden runtom i världen. Magzhan, en annan Warmshowers-medlem hjälpte oss att få kontakt med ett gäng personer i Almaty när han själv inte kunde ta hand om oss när vi anlände. En av de personerna var Abhay och vi började prata med varandra. Det visade sig att han jobbade med turer för turister i regionen kring Almaty. Vi frågade honom om tips på vart vi kunde åka och det dröjde inte innan han föreslog att vi kunde åka iväg ett på en tur tillsammans. Han ville visa oss Sharyn Canyon, Lake Kayindi och Kolsai Lakes, och vi tackade ja!

Tidigt på morgonen hämtade Abhay upp oss med bil utanför vår bostad i Almaty och vi började köra mot Sharyn Canyon. Sharyn Canyon är ungefär 90 kilometer lång och otroligt sevärd. Den sista biten körde vi på en näst intill obefintlig väg i ökenlandskapet och stannade sedan för att vandra de sista kilometrarna genom kanjonen ner till Sharynfloden. Det hela påminner om Grand Canyon i miniatyr och beskrivs faktiskt som lika spektakulär och imponerande ibland.

Från Sharyn Canyon tog vi oss ytterligare ett antal timmar bort från Almaty, upp i bergen, till en by som inte besökts av turister i speciellt många år. Det är en plats med frisk luft, små gröna trädgårdar och en välkomnande lokalbefolkning som vi fick bo hos. Det har öppnats några vandrarhem i byn sedan turisterna började komma dit. Vi blev bjudna på hemlagad lunch innan en gammal sovjetisk buss tog oss upp till Lake Kayindi för en ridtur. Lake Kayindi skapades genom ett jordskred år 1911. Jordskredet skapade en naturlig damm mitt i skogen bland träden. Träden står kvar än idag och enligt legenden symboliserar träden de familjer som bodde precis där innan jordskredet inträffade.

 

Vid sjön stod hästarna sadlade och klara. Vi red vid sjön en stund och jag njöt av varje sekund. Vanligtvis rider jag varje vecka men nu hade jag haft en lång paus i och med vårt projekt. Jag kunde inte få nog. Abhay berättade att hästarna var tvungna att bli ridna tillbaka till byn som vi kommit ifrån. Det var nästan två mil dit och solen var påväg ner. Jag frågade om jag kunde hjälpa till att rida tillbaka en av hästarna, och det var genom detta som jag fick uppleva den fantastiska stunden som jag beskrev i början av inlägget.

När jag kom tillbaka till vandrarhemmet den kvällen kände jag en sådan frihet inombords. Jag hade lite ont i rumpan som inte var van vid en hästsadel längre, men det gjorde ingenting. Jag fick middag och sedan fick jag och Eva duscha och bada bastu. I Kazakstan kallas bastun för ”banja”. De eldar och värmer upp ett litet rum riktigt ordentligt. Där kan man sedan sitta tills man känner sig redo för att duscha och då kan man göra det där inne med hjälp av en skopa. Det är helt underbart. Jag behöver väl inte ens nämna att jag somnade väldigt gott den här kvällen.

Dagen därpå fick vi rida ännu mer, vid Kolsai Lakes. Kolsai Lakes är tre sjöar som ligger på rad och på olika höjder. Vi besökte den lägsta. Det duggade lite och regndropparna skapade magiska formationer i det klara vattnet. Abhay visade vägen. Det var en smal stig i skogen. Hela tiden såg vi sjön på ena sidan. Det var ganska brant men hästarna var vana vid stigen. Eva som har haft häst när hon var liten, men inte ridit de senaste åren, fick blodad tand igen. Jag hoppas att vi kan rida tillsammans i Sverige i vår. På eftermiddagen lämnade vi den idylliska tillvaron och körde tillbaka till Almaty. Vi kände oss lyckliga och fyllda med energi.

Kazakstan var ganska okänt för mig tidigare. Jag såg öken och extrem värme framför mig, och visserligen finns världens största steppöken i Kazakstan. Det visade sig dock finnas höga berg, gröna skogar och klara sjöar också. Hela Almaty i sig var en fantastisk stad precis vid bergen. Bara 20 minuters bilfärd från staden ligger Shymbulak som tillsammans med Karakol i Kyrgyzstan är Centralasiens största skidanläggning. Dit kan man åka även på sommaren för att äta lunch eller middag med fantastisk utsikt, eller för att vandra vidare upp i bergen.

Saker som man inte förväntar sig så mycket av blir ofta det som gör starkast intryck, och så blev vistelsen i Kazakstan för mig. Om ni vill resa till en unik och vacker plats som ännu inte är ett så vanligt turistmål bland västerlänningar vill jag rekommendera Almaty. Kontakta gärna Abhay via http://tautour.com om ni vill ha sällskap av en kunnig guide på era turer i regionen.